Ufas kittik miu och icke ville oroa sin broder.- ten, som stack ut ur viken och ödugande innevånare, utan ville något närmare ner till landsvägen. vara med i elden och förvärfyasig '••••.' iVl: snart åter fick seglet fullt af vinden, någon krigserfurentiet. Jag gick en dag uppför stora och jag tyckte mig se tårar "God morgon, sven, och tack for hAodelser ar Qottf Adolfe htotoeia. trappan i det gamla slottet, som Det var ock en lust och glädje glänsa i hennes vackra ögon. Men god vakt!" ropade då en stämma Al 0. Georg Storblek. för alla i hären att se den unge låg der så tungt och mörkt och plötsligt skälfde hon till och blef bakom mig. blickade ut efter den snöklädda fursten, huru frimodigt han bjöd Det var hertigen, ooh der stod likblek. (Forts. fir. for. n:r.) trakten oeh tiafvet. Jag hade varit Hennes namn uttalades af någon Sitt brest midt i kulregnet för sin jag, slagen med förvåning, ännu En ryttara kom i sporrsträck ri med bud från konungen till kung och sitt laud. Man såg honom som befenn sig inom löfverket vid min Ire nu än förut kunnande fatta, O dende emot mig. Jag höll åfc sidan, öfveiste Taube på Wittensten ootii ofta vid sidan af sin kunglige sidan af oss, och ögonblicket derefter hvarifrån han kqm och hvar han och4 en så ilande fart gick trodde att jag skulle finna broder, med spaden i hand deltaga bono® stöd ung» herr Knut Lil jehook hade varit. Han såg lycklig ut, det forbi mig att jag icke kunde i arbetet med skansgräfning hos hertigen, såsom hans kammarsven, framför henne. Åfven han var ehuru ett visst vemod låg utbredt ae, hvem ryttaren var. Men han ooh annat groft arbete, så att herr Lennart Tor^enson, blek, men hans ögon brunpo och öfver de stolta dragen. Hans utseende hade känt mig, och knappt hade knektarne hänfördes af förtjusning sagt mig. Vakten i hertigens yttre hans läppar darrade. Han tycktes hade nämligen i allmänhet han kommit ett par hästlängder ium sade mig detsamma, och ooh kunde gå genom eld för att icke kunna behersk a sig. Icke ens ett drag af stolthet eller höghet, ifrån mig, förrän han tviratannade visa sin kärlek för konungen och konungen hade verkligen varit min närvaro kunde förmå honom huru man nu vill kalla det men och ropade mig an. hans broder. Dar i kriget var det derinne, men gått ut en annan väg till besinning. det var icke såsom hos brodern, Rösten kände jag, och det klack tydligt för en hvar att se, hvilket än han kommit Alla kände mig "Elisabeth, Elisabeth!" ropade salig knagen, detta majestät, hvilket titt i mig. Oct var hertigens röst. hurtigt och manligt hjerta klappade och då jag sade att jag hade bud han, "så har du då glömt mig? står så högt, att det icke faller Jag kastade genast om min häst hos den allvarsamme och till konungen, som icke tålde uppskof, tystlåtne Hon skyndade emot honom och någon in att tänka annat än högt 3 och mötte honom. Det var så visade man mig i rummet fursten. räckte honom händerna, såsom derom, utan snarare sådant, som verkligen hertig Karl Filip hav Men han var icke till kroppen näst utanför det, der hertigen om han hade behof deraf att hålla man gör mot en bär vän och dertill hoppade ur sadeln samt kastade så stark, som salig kungen. Han !5g- sig uppe. Likväl var deten furste, en nära anförvandt han rörde tyglarne åt mig, i det han sade: måtte icke hafva tålt vid de mödor Af en händelse var ingen inne som var rikt utrustad och gaf godt sig icke, men drog efter andan för cch försakelser som lägerlifvet men hertigen hörde, att någon hopp om sig, det hörde jag ofta att få tram ett ord. "Jag vet, att jäg kan lit* på dig gick i dörren och ropade sakta, kräfde. När vi väl hade tagit Riga "Leker du med mig, eller menar min salig herre, rikskansleren säga. tag min häst och rid ett stycke hvarför jag trädde in. Han låg och hållit vårt intåg der, sjuknade Han var ock mycket tyst och du att jag lekt med dig?" utbröt inåt ekogen, samt håll stilla der så blek* och aftärd bakom det hertigen. Konungen var ofta fåordig, så man såg sällan hos honom han slutligen. "Nej, så pojke jag tills jag återkommer, men såg icke mörkröda sängomhänget, som han hos honom och fördref tiden för detta milda, huld rika1 leende, var, så var det mitt fulla allvar f3r någon hvéms hästen är eller att bättre drug något åt sidan för honom med ljufligt samtal. Ty hvilket värmer och fängst^,#'Som vad jag sade dig på Fånö hos din hvem du väntar på .. Förstår du kunna se. Han måtte hafva känt sjukdomen ide slagit sig på ögonen, i så hfg grad utmärkte Losungen. fränka, fru Anna, och min broder." mig?" igen mig, ty ett leende gick öfver så att de blifvit förmörkade, Dock kunde äfven hertigen, när Ja, det gjorde jag uaturligtvis. hans läppar ooh han vinkade mig han var bland de sina, skämta rätt och hertigen kunde derför icke läsa "Hur kan du tala så?"' stammade Hertigen nickade och försvann att komma närmare. godt, svnnerligast när han var tillsammans i bok. den stackars jungfru Elisabeth mellan träden på andra sidan vägen "Du gjorde mig en tjenst innan med sin syster, fröken En gång, när hertigen var på och visste ej, huru hon skulle upptaga nedåt Sundbyholm till. Hade vi drogo ut i detta kriget," sade bättringsvägen och gladde sig åt C. A. HEFFELFINCER. Katharina, för hon var nu högt älskad de häftiga orden. "Hur kan riksamiralen befunnit sig jgå gården, han och påminte mig om skogen att få följa konungen hem, stod af båda bröderna. du tro att jag velat leka med dig, No. 87 Washington Ave. S. så hade intet här vwrit att undra vid Sundbyholm. jag i gången utanför hans kammare, men ännu mer, har htr du kunnat "Rid nu fram till Sundbyholm," Erbjuder till salu stöflla och ikor af alla slags qualiteer o oder. Ingen öfver, ont icke det hemlighetsfulla På hans finger blixtrade en ring då konungen kom att besöka tro, att jag skulle fasta mig vid tillade han och klappade mig på annan skohaudlare i s' tlwi hur för närvarande så stort lager på l.and eller i hertigens beteende, hvilken af högt värde/ och han fattade den honom. Konungen vinkade åt skämt-talet på Fånö?" axeln, i det han fattade tyglarne oansenlig klädbonad, så kan köpa sina varor ffii sS lä^a priser, som undertecknad. Jag ka iderföre red i en samt höll den framför sina ögon, mig och bad mig vänta i hertigens ooh gjorde sig i ordning att stiga 1 den der anden talade hon en att ingen, som icke desto närmare erbjuda starka och v-rak ti ga skodon, som varar längre och tillfredsställer hvilka blickade derpå med en hänförelse, yttre rum. Jag gjorde så. Konungen tipp i sadeln, "rid ned till Sundbyholm stund, och hennes ord tycktes utöfva Månde honom, kunde i skymningen eder bättre, för priser, som vanligen begäres på andra platser föi arbeten som om en hel verld af fann hertigen sittande vid .... der skall du finna min en underbart lugnande verkan se, hvem han var. Men nu kom gjorda af däligare materialier. Vi utföra beställningar såv il för hei rar som lycka och glädje rullat upp för honom bordet sysselsatt med att skrifva båt från Tidölandet säg att du på den unge herren. Hans öga till hamiighefcafiillheten den öm sina taflor genom ringens dimci och nafva beständige pä hand ett stort lager af bref. Han gjorde sin broder ömma träfiat mig på vägen mellän Vallby blickade till slut helt lugnt på den ständig heten, att riksamiralen var trånga krets. En lång stund förflöt?, förebråelser för sin oföreigtighet. fina Jiandsydch» oori Sundby ooli att jag rider till fagra mön, då han sade: fjärran från sin gård på flottan, utan att hertigen sade något Hertigen skrattade och sade: Edsby, der jag vill stiga ombord.. "Om du så tog mitt tal hos min som rustades att föra håren öfver men så såg han upp på mig. skodon af alla moder och storlekar. Orders expedieras fi illa delar af förstår du mig?" broder för skämt, hvilket väl må till Riga. "Du är tystlåten och pålitlig, jag "Jag skrifver till Kajsa och helsar staten och nordvestei n. Nu begrep jag tydligt nog att vara både förlåtligt och naturligt, Nå det tjenade till intet att bry vet det," sade han, "gör mig ännu från dig, broder! Hon skrifver SKODON SÄLJAS HÄR TILL BILLIGASTE PRISKR. den gode hertigen dock måste hafva så vill jag dock nu på fullt allvar sitt hufvud med det, som dock icke en tjenst. till mig och ber mig att få låna varit på Sundbyholm, ehuru säga dig, att du skall tillhöra mig, CL A. Heffelfmger. kunde utgrundas, och så drog penningar, men jag sägei henne, En häftig smärta gjorde det för han väl tagit en omväg genom skogen och jag har redan .." jag mig med hertigens häst inåt att detta kriget gjort min pung så honom omöjligt att fortsätta. Han för att om möjligt äfven leda "Nej, nejv Knut," afbröt jungfru skogen. tom, att jag visserligen tror, det sammanpressade sina Iäpjar och mig ur spåren. Jag låtsade dock Elisabeth helt allvarlig, nästan befallande, FOLDS Ac GRIFFITHS, i "Lolla!" ropade i detsamma en han för vanmäktighet skuld tör svetten stod i Mora perlor kring naturligtvis om ingenting Hertigen 'tag tillbaka de orden, röst från landsvägen. MATT-HAITDLARE, besvimma." hans panna. Jag ville skynda efter det kan aldrig ske!" satt snart till häst ooh red bort Jag såg mig om. Det var tydligen Hertigen skrattade godt åt sitt hans läkare, men hau förstod min "Aldrig ske? Jag har dock åt Jäder till, hvarifrån vägen tager No. 206 Nicollet & 207 Hennepin Ave., de två bröderna, som nu kommo skämt, och konungen deltog deri mening och vinkade ifrigt med din äldste broders löfte, och hau af åt norr förbi Fiholm till Björnsundet, ridande vägen fram. Skogen De kallade sin syster, fröken Katarina, handen. hafva pä hand ett stort lager af alla sorters mattor. Det är den äldsta matthandel är dock, så vidt jag vet, din giftoman." och strax Öster derom ligger var åt den sidan i utkanten mycket i staden. Alla varor säljas till lägsta priser. De hafva ätvenledes ett som var gift med pfalzgrefven "Gif denna," sade han och räckte Edsby. Han red helt långsamt, stort urval af alla slags tapetserarevaror, som säljas både i parti och minut. gles, så att de, når de svängde Johan Kasimir, för Kajsa, när mig riogen, "gif denna åt henne "Knut, ärrdet sant, hvad du säger?" FOLDS & GRIFFITH, och sannolikt dvaldes tankarne upp for backen tydligen kunnat se .. Hon bad mig derom, när vi det var rigtigt väl. mera vid den ort, som han mig vända af från vägen inåt skogen. sista gången voro tillsammans, "VichKgligare tillfälle skall jig "Så sant, som att, jag är Nils lomnade bakom sig, än på det lilla GTJITARD LINTEIT och jag sade henne då. att jag en dock visa henne min tjenst, hvarom Anderssons son och herr Anders Edsby, dit han ämnade sig. Ett Då jag icke svarade något, utan ging skulle gifva henne den, men jag ock beder henne vara försäkrad," på Fånö min broder!" par gånger såg han sig till och helt lugn fortsatte min väg mellan då .... då vore det ute med befordrar passagerare frän Europa till alla jernbanstationer i Amerika och tillade han. Han hade knappt uttalat orden, med om, och hans blick var drömmande, trädstammarne, satte herr Knut från Amerika tiU Europa. SÄKERHET och PASSAGERARES GQDA Glad att finna sin broder vid så förrän den arma mön bleknade och mig." ehuru ett leende af lycka sporrar ne i sin häst och var inom goda krafter, hvarom hans skämtsamma Han sammantryckte ett par BEHANDLING är denna linies valspråk. Biljetter så billigt som med sank ned mot jorden, likt en lilja, låg omkring hans mun. några ögonblick vid min sida. Han lynne nogsamt vittnade, andra linier kunna erhållas hos liniens agenter i landsorten eller hos under hvars stäcgel trädgårdsmästarens frambrytande tårar. Jag väntade Jag fullgjorde hans befallning var mäkta vred. Kanskehadebrodern skildes konungen från honom sedan att han skulle fortsätta och säga P. H. DnVernet, spade borttagit den sista och red fram till Sundbyholm. Genom retat upp honom. de samtalat om afresan, hvilken mig, till hvem jag skulle framlemna Geni. Weste n Agent, häftande jordtorfvan. Och saraoia parken sväfvade en qvinnoskepnad, Hvem är du, karl, och hvad rider skulle ske några dagar derefter. den dyrbara gåfvan. Men han 131 Randolph Str., verkan, som ungersvennens ord hög och smärt och full af du här inåt skogen?" ropade Chicago, 111. sade blott: haft på jungfrun, tycktes de genom behag. När jag red förbi henne han. Men, ehuru hertigen synts med "Ser du, jag trodde ej, när jag henne vilja utöfva på honom sjelf. Norweaian Plow Comp., igenkände jag jungfru Elisabeth. Jag svarade intet, såg blott på skref mitt sitt sista bref, .... jag hvarje dag allt mer återvinna sin Han stoi framlutad med stirrande Äfven hon såg drömmande ut och honom och ville fortsätta min väg. trodde ej, att jag så snart skulle helsa, var dock hoppet svekfullt. blick/ hans händer voro framräckta, lycklig på samma gång. Hon kunde Desto hetare rann blodet till på kallas .... ja, ja, det ser ut som Konungen lemnade Riga i senare väl i skönhet ej mäta sig med men de skälfde, och han tycktes honom. om det snart vore ute med mig hälften af November och drog omkring fröken Ebba, men fager var hon, hvarje ögonblick vara färdig att "3vara, karl,'eller ta^er jag dig C, W. MITCHELL, Pres. R. S. HARRIS, Vice pres 1 Säg det för ingen, tör ingen i Lrland, der en mängd småfästen och det låg något synnerligen tillvinnande falla tilljorden^ Kr en rånsman!" fortsatte herr hör du, men kommer jag med lifvet kungen kallade dem "små GKO. STEPHEKS, Sec. & Treas. H. H. SATKR, Sup. Jag hoppade af hästen, lyftade i hennes stora mörkblå Knut. "Hvems häst för du vid tygeln?" upp härifrån, så kan du gifva kåkar" föllo i hans händer. varligt upp den vanmäktiga jungfrun ögon. jag först biet'henne var­ Då tillverkare af den rtig åter, i annat fall så gif Hertigen följde med, men deltog och bar hpnne upp till gården, se, såg jag, att hon kysste något "Jag är konungens lifknekt," icke i något krigsföretag, utan for den åt henne." der hennes småtärnor mötte mig som hon höll i handen, och hon kysste svarade jag, "och är på ärliga vägar Kraftfulla steg hördes i rummet ifrån fäste till fante norr ut. Vid det om och om igen. Det var en och togo hand om henne. Jag hade stadd. Mera kan jag icke säga näst intiV. Jag kände allt för väl jultiden var konungen i Wollmar, medaljong, som hängde vid en svått att reda mig för alla frågor, eder, herre!" till, hvem det var, som kom, och der det blef mycket taladt om Jakob guldkedja om halsen, kunde jag som haglade öfver mig kora Han tycktes tveka, men jag tilllade, jag darrade af otålighet, att hertigen dala Gardies och riksamiralens cch tvärs men jag sade blott, att se, när jag, kom närmare. att om han ville hafva när skulle säga namnet på henne, ungdomsbragd, då de med en Hon såg på min drägt, att jag jag funnit jungfru Elisabeth afdånad mare besked, så gick min väg till som skulle hafva ringen. Men han handful| folk försvarade det lilla var i konungens tjenst, och ropade vid stranden, öfverlemnandé Stockholm till kungen, och infor hade så brådt att sammanknäppa fästet mot hela den polska hären. derför till mig, spörjande, hvad jag åt den häftige herr Knut .att honom skulle jeg gifva fullständiga min hand omkring klenoden, så att Äfven på nyåret 1622 drog konungen "RIDJAG AMI* WALK1M PLOWS," ville och hvem jag sökte. Jag upplyste för resten reda sig bäst han kunde. svar på hvarje hans spörjsmål. den icke skulle ses, och i detsamma "C/nltiv.-itors, Harrows, Road Scrapers etc. etc. omkring från fäste till fäste, henne om, att jag mött .hans Måhända skulle han dock icke gifvit inträdde konungen. men hertigen for till Narva, Tre Garantier. härlighet hertigen mellan Vallby Han måtte dock hafva besinnat sig till freds,om icke hans broder Han såg förvånad på mig och dit ock konungen sedan anlände. och Stenby och att han ämnat sig 1. Vi garantera, att vära plogar göra godt arbete i alla sortere jordlager. sig på saken, ty när ja? kom ner 9. Vi herr Johan kommit till och hertigen, men denne log så godt garantera, att ySra plogar firo lika varaktiga som någon tranan plog i markneden. stiga ombord på sin båt här vid till stranden, var han försvunnen plog 3. Vi garantera, att vära plogar varar lika eä långe som hvilken som helst»nnan i Krmått honom att lemna mig och emot sin broder och så log han Sundbyholm, men ändrat sig och Ingen tänkte just mera på hertigens och så fick det förblifva vid ipftrVnadpn gamt att den i åseende p8 lättheten att bandtera och den godhet at arbete dee låta mig rida min väg, liksom de nttör är ntan like. igen och vinkade åt mig att jag skickat mig att stämma honom båten sjukdom. Men när man trodde, min utsago, ty några vittnen till Lätt att haiidtera! Sy met risk i tora! redo sin. kund o gå. till mötes vid Edsby. Hon log att han all dödsens smärta på hvad som timat fmrios i öfrigt icke. "Nej, nej," sade då hertigen, Ljudet af de bortridande hördes dervid ett fint leende, och jag tyck en tid lång undsluppen, då gick Skrlfefter cirknlärer. "jag orkar väl höra, hvilka tidender läuge ty vinden drog ifrån det te mig märka en svag färgskiftning det, som det står i psalmen: "Då St J. Pearson, I lägret vid Riga var hertig han för med sig. Har hållet,• men sedan jag icke kunde i hennes anlete. kommer der en gäst och klappar Öfverfarts- Karl Filip med och tedde sig som polacken fått dugtigt med stryk?" höra dem längre, blef också allt Jag fortsatte emellertid min väg och slår, den vi pläga döden kalla." en furste med äkta svenskt blod i "Var lugn, broder, vi reda oas tyst omkring och natten nedsteg ned till stranden, der jag snart fick klappade ock på herti­ Han sina ådror. Det hade stått hårdt SVENSK LÄKARE. godt!" försäkrade konungen, allt mera öfver skog och sjö. Endast se den hertigliga farkosten komma gens dörr och lade honom noder i för honom att få följa med. Enkedrottningen Kontor: N:r 313 Washington Ave. S. trasten slog sin drill, och en tilläggande, att han hoppades seglande för en frisk vestlig bris sjukdom, det var den 12 Januari. älskade honom som Bostad ST:r 923, 6:tb Street Soath. 387 »m och annan nattfjäril fladdrade andelätt och hålla iu under Sundbyholmslaudet. Hertigen hade icke klagat öfver det skulle blifva bättre dag för sin ögonsten, och fast hon sade, från alla skandinaviska hamnar till mellan trädens errenar. Båten var rikt sirad med något ondt under seaan, men sannolikt dag. Dow & Skinner att "det gjorde henne lika smärt a, alla jernbanstationer i VeatejTv med målning ooh förgyllningar, och på hade han trott sig sjelf för väl Men då satte sig hertigen opp EUrad hertigen kunde httfr» ätt den välkända n i hvilketdera fingret hon skure Bremer-Lihien i sängen, stödjande sig på armbogøn, flaggan stod hertigens namnchiffer ooh begått qågon oförsigtighet. I beställa på Sundbyholm, det var nig," så vet dock hvar man, att den Apotekare, atsydt. När han kom längre in i Narva må^te kan intaga säageii. och side med mycken ifver: för mig omöjligt att fat ta men ja yngre sonen låg henne närmare o n försälja åfven borstar, Färger, Oljor. viken och vinden ej längre nådde Dock trodde alla* hvilka kommo i längre hau dröjde, desto mer återvände hjertat ån den äldr^, salig kungenHvarken o. B. omsrg egnas ät recept. v. Särskild lägre priser an­ till än med någon honom, tog ban tilt årorna och beröring med honom, liksom äfven "Icke tänker jäg dock, att min tankarna i den riktningen hon eller konungen, som nan linie. 10th Avenue Drugstore, v nalkades bryggan. Jag ropade då konungen sjelf, att hans illamående broder ämnar göra allvar af sitt och tilltogo i styrka med timmarnea hade sin broder rätt innerligt kär, »,Tßnth Corner Washington Ava.. & $5T Se annonsen S annat etälle. var ötvergående, och styrktes tal att dröja här och vänta på till skepparen befallningen från längd. Ty de skredo aå långsamt, Minneapolis, Minn. x-293 hade dock kunnat motstå hei tigens Köp edra biljetter af Bremer-Liniens derutinnan af läkaren, som ansåg he tigen, hvarpå båten åter vände mix?" v så långsamt, och den^ljumma böner att få medfölja på "detta lokalageater eiler tillskrif hertigeå i första rummet behötva "Menar dn då, att det skall dröja Tnrmfltüji sommarnatten med all sin skönhet rttäfven utåt vVy krigståg. De förnämsta herrarna iutuupßi H. Ciaussenius & Co., så länge, innan du lommer på benen bv'la kunde icka göra dem kortare för af rådat, både rikskansleren och När jag så vände mig dim stod ,v,,.,£S^y ,• Generai-Agent f£r Veetero. uTas och kan följa mig?" sporde Häraflngnades konungen, sqm, mig. riksamiralen hade ock på hertigens jungfru Elisabeth tätt bakom mig. 2t:r 2 8. Olark st„ Chicago, Hl. skrädda« konungen tillbaka samt. tillade: när han först kod» och fann hertigen eller till Så böljade det då ändtiigen Hvad det nu var, som lockat henne begäran talat derför hos konungen. •huru kan väl min broder begära Nytt vårläger a FRED. NELSON", svensk advokat, sängliggande, tog mycket illa ijusna i öster ooh morgonen kom, till stranden, kunde jag då icke Hertigen sjelf yttrade, att det vore moderna tyger. att jag skulle kunna draga N:r 3 West 3rd str., St. Paul. Minn. vid sig. Men hertigen sjelf var men ingen hertig hördes af. ana, mén en lycklig vandring^ var opassande för honom att sitta miua färde, innan jag vet, hvad N i *224 Wae*. Av« S. Konsul B. SAIILGAARD, St- Paul, Minn. «"f"- i sannolikt redan Dån början äf annan utgång denna sjukdom mätte taga?" "tillä, och att han icke ville räknas det icke för henne. Hon såg så Mtnn#apoli8,MtoB^ jaggiorde småt^hf staraen^got ,' -r -fl (Forts.) tanka, ehuru han höll god bland fäderneslandets onyttige och längtansfull etter den granna bå i ordning ocb ledde dem efter mig A* i /1 i i, Åls Ä* y ,,, i, 4 Sfr V Vr*åd. "O «A éié.